det är så svårt att sitta där, ta emot information och le, när man egentligen vill vara ensam och gråta. säga åt dom att låta en vara, gå härifrån, jag vill inte veta.
men måste ta till mig, leva med det, det är som alltid värst i början, men sen smälter det, blir till vardag, inget speciellt man tänker på.
blev erbjuden en tre-veckors kurs i sävar, kanske vore något för mig.
hur som helst kommer det gå bra, om man bara får lite tid att andas, det kommer alltid så mycket på en gång.

har hur som helst fått en ny spis, haft en bra dag med mor och syster.
har även bokat klipptid, vill behålla längden, men då måste jag toppa det, fixa någon slags frisyr, härligt.

och oj så jag saknar min man. :*