jag sitter i min tysta lägenhet, det som hörs är surret från datorn och tangentbordet,
varit uppe trettio timmar nu, jag saknar nicholas, jag saknar hans kropp nära min, kura ihop oss,
minst två månader bort, tungt, men jag vänjer mig.
baby, i love you. :*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar